Svensk poesi - skärmsläckare

Viktor Rydberg ( 1828-1895 )

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Då klagar Yggdrasils
träd och kvider,
dess grenar gnissla för isiga ilar.
Det skymnar fram
mot fimbulvinterns
förutsagda fasors natt.
Trött najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande, stilla.
Därute är träldom och våld och kiv,
en döende värld, av synder frätt;
därinne drömmar om evigt liv,
om frid på jorden och mänskorätt.
Maria vaknar i rosengård
- det blixtrar över Genesaret -
och sömmar en linda med blodröd bård
åt folkmartyren av Davids ätt.
Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Bättre än fridens
är farans famntag.
Väljer du mig, då
väljer du stormen.
Det var en fisk,
en faselig fisk,
en hiskelig fisk att skåda.
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland
tändes av Herran!
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den ska fara,
undrar, var källan må vara.