Svensk poesi - skärmsläckare

Ola Hansson ( 1860-1925 )

Mörkret tätnar. Blåsten susar,
svårmodstung och sorgesam.
Runt från alla gårdar glimma
tända kvällsljus dunstigt fram.
Värk som står i alla leder,
föda som är skämd och knapp,
iskall ugn och vägg som dryper
och en hampgul skattelapp.
In genom fönstret
ångar len
doften av blommande
syrén
Runt uti natten
tyst det gror.
Slätten vilar
i månskensflor.
Månens ägg-gula
skära hänger
på sammetstäcke
i fuktat blått.
Stora stjärnor
spricka ut i
strålig darrning,
blankt och vått.
Det närmaste
är bryderi.
Det fjärmaste
blir poesi.