Svensk poesi - skärmsläckare

Lasse Lucidor ( 1638-1674 )

I män av höga sinnen,
som skämmes att dricka, minnen,
att dricken ger största lust!
Förakten den hjärnlösa hopen,
som lever i sorg och pust,
och sök som jag fröjd uti stopen!
Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot,
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
O Evighet! Din längd fast mig förskräcker,
som början har, men aldrig ändan räcker.
O evighet! En tid förutan tid,
din hågkomst gör, att jag där hisnar vid.
Vad är ditt liv? Itt damm, som snart försvinner
Vad är din lust? En ström, som snart bortrinner.
Vad dejlighet? En färgad maskesäck.
Vad gods och guld? En glittrand mull och träck.