Svensk poesi - skärmsläckare

Carl Michael Bellman ( 1740-1795 )

Fjäriln vingad syns på Haga
mellan dimmors frost och dun
sig sitt gröna skjul tillaga
och i blomman sin paulun.
Opp, Amaryllis! Vakna min lilla!
Vädret är stilla,
luften är sval.
Solen glimmar blank och trind -
vattnet likt en spegel!
Småningom uppblåser vind
i de fallna segel.
Vila vid denna källa!
Vår lilla frukost vi framställa;
rött vin, med pimpenella
och en nyss skjuten beckasin.
Så lunka vi så småningom
från Bacchi buller och tumult,
när döden ropar: ""Granne, kom,
ditt timglas är nu fullt!""
Supa, dricka
och ha sin flicka
är vad sancte Fredman lär.
Ulla! min Ulla! Säj får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin?
Eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?
Mamsell Ulla, märk, mamsell,
hur vårt månsken nu i kväll
täckt försilvrar och bestrålar
grindar, pålar,
berg och tjäll!
Movitz blåste en konsert
på Tre Byttor en afton sen balen var sluten.
Varje ton liksom en ärt
den föll så kullrig och rulla ur truten.
Långt till måndan, I raska bröder,
likaså långt som från Norr till Söder!
Morgondagen blott oro föder
hela året ut.
Tycker du att graven är för djup,
nå, välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare!
Lilla Carl, sov sött, i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Vakna, Amaryllis, vakna!
Låt mig ej ditt glada sällskap sakna!
Bland delfiner och sirener nakna
sku' vi nu plaska med vår lilla båt.
Vinkar Karon från sin brusande älv
och tre gånger sen dödgrävarn själv
mer du din druva ej kryster.
Drick ur ditt glas - se, döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står!
Bli ej förskräckt: han blott på gravdörrn gläntar,
slår den igen - kanske än på ett år.
Käraste bröder, här är behag
här är musik och flickor var dag,
här är Bacchus guden,
här är kärleksguden,
här är allting - här är jag.
Se Venus i sin prakt -
Kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt:
vattunymfer plaska kring
i ring.
En änglahy, en leende mund,
ett blottat bröst av våda,
ack, himmel, ack, var timma och stund
nytt paradis bebåda!