Svensk poesi - skärmsläckare

August Strindberg ( 1849-1912 )

Här rivs för att få luft och ljus;
Är kanske inte det tillräckligt?
Välkommen åter, snälla sol,
lys över land och vatten;
nu klingar sång, nu stäms fiol,
nu dansas hela natten.
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.
Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.
Oxarna bli släppta ut i gröna hagen,
allting rustar sig till vilodagen.
Vad vänta de bråkiga kråkorna
därnere framför mitt hus?
De hänga i lindarne,
och gunga för vindarne;
på nattkvist kraxa de,
på morgonkvist flaxa de,
och vänta att dager blir ljus.